Jag vet inte...

Det gör lite ont på något vis, att se han redan har någon ny, att livet
kan ta såna helomvändningar åt skilda håll så fort. Jag känner mig
lite tom och ynklig för tillfället. Jag borde inte sitta och vältra mig
i självömkan och tvivla på hans känslor för mig etc. Vad vi hade
var något väldigt speciellt, och det är synd det blev som det blev.
Men oundvikligt. Jag borde vara glad för hans skull, och egentligen
för min egen skull. För det blir så mkt enklare om jag vet han är ok.
Fast så har vi ju det där lilla stinget av svartsjuka som ligger där
och gnager...

Nä, time to cheer up och gå vidare i guess.
Men i vilken ände börjar man och hur gör man egentligen?