Jag känner mig som ett sådant, ett hormon-monster eller
något. Humöret och känslorna pendlar upp och ned som jag
vet inte vad. Det är bara jobbigt. Jag skulle vilja krypa in
under mitt täcke och bara vara ngn vecka eller två. Men
då kommer ensamheten krypande... it's meh, oh so meh.
Vad gör man? Tröstäter lite choklad och gnetar vidare
i guess. Är väl såhär livet är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar